Barcelona del två
Här kommer nästa del av vår resa till Barcelona, nämligen dag 3 (lördag)! Delar upp det lite så att det inte blir alldesles övermäktigt för er (hehe).
Eftersom att vi lagt oss i tid kvällen innan vaknade vi fräscha och utvilade. Vi tog en kaffe á la kontinental stajl ("Café con leche och en croiassant") för att sedan ta tunnelbanan upp till Grácia igen. Vi gick en bra bit uppför (fanns rulltrappor som tog oss en bit, men det var en hel del promenerande vilket fick en att svettas till lite). Men väl upp var det ju (såklaaaart) värt det: utsikt över Barcelona!
Dock var det egentligen inte för den vackra utsiktens skull som vi tagit oss dit. Nej, vi ville gå in i Gaudís park som låg där uppe (ni vet arkitekten som ritade roliga hus med krummelurer som jag berättade om i första inlägget?). När vi kom dit visade det sig tråkigt nog att nästa insläpp till parken var om två timmar och vi hade verkligen ingen lust att lägga två timmar på enbart väntan, så vi släppte tanken på att gå in och spanade från utsidan istället.
Claes, som varit där innan, försäkrade mig om att jag inte missade något. "Det är bara det här vi ser härifrån som är häfigt att se ändå", sa han och jag litade på det. Vackert/roligt var det i alla fall!
Efter denna turistattraktions-miss kan man ju tycka att vi skulle vara trötta på sådant? Men icke. Vi promenerade ner genom stan en bra bit tills vi kom till (trummvirvel): La Sagrada Familia. Turistattraktionens turistattraktion!
Här köpte vi en biljett för att, precis som vid Gaudí-parken, få komma in två timmar senare. Fördelen var att vi ändå började bli ganska hungriga och vid Sagrada Familia var det inte direkt ont om restauranger så vi hittade snabbt en trevlig sådan med en ännu trevligare utsikt mot sevärdheten.
Som synes ackompanjerades måltiden av en öl, men vad som kanske inte syns var att den hade någon form av citronsmak. Jättegott, tyckte jag först, men efter ca tre klunkar mådde jag lite illa så jag skänkte bort den (lite som ett barn som äter en äcklig godis och ger den till sin förälder) till Claes och beställde istället en "riktig" öl. Maten var däremot en riktig hit (eller så var jag hungrigare än vad jag förstod): klyftpotatis (patatas bravas) med någon stark sås och salsicca. Åts, som skådas ovan, med pinnar. Det var roligt.
Efter en stunds väntan med lite häng på en parkbänk jämte en plats där ALLA skulle fotograferas framför kyrkan (fick sådan pinsamhetskänsla av varenda en av dem, men jag gillar ju heller inte att bli fotograferad samtidigt som 25 personer kollar på...) fick vi gå in i den lilla körkan. Ganska mäktigt.
Pelarna skulle symbolisera trädstammar med ett kronverk längst upp, och visst ser det ut som det? Även ljusinsläppet kändes som i en skog. Mäktigt.
Och såklart som i alla kyrkor (nästan): fina fönster med glas i alla dess färger. Alltid mäktigt att besöka kyrkor, men jag är verkligen sååå tacksam att både jag och Claes har lite samma inställning: in, titta, säga "fint", gå ett extra varv ifall vi missat något, sedan titta på varandra för att liksom kolla om den andre tänker samma sak, någon säger något i still med "ska vi ge oss?" och den andre svarar "ja, det är nog inget mer att se här nu va?". Sedan går vi och är JÄTTENÖJDA. Har aldrig förstått varför en ska dra ut på saker i all evighet.
Nu hoppar vi framåt några timmar för vad som hände efter Sagrada Famila var följande:
- Vi strosade runt i stan och försökte smida planer om nästa steg.
- Vi kom på en plan (åka till ett område längre bort).
- Vi började gå mot tunnelbana.
- Vi ångrade oss (Sara = velig för alla som inte känner mig).
- Vi kände att nej, vi är nog lite trötta så vi vill nog åka hem, vila och peppa för kvällen istället.
- Vi åkte hemåt.
- Vi missade att byta på det stället där vi skulle bytt tunnelbana så vi fortsatte till en ny hållplats (som enligt mig låg närmre oss ändå).
- Vi hoppade av och gick med bestämda steg "hemåt".
- Vi tänkte att "något gott att dricka på rummet är ju alltid trevligt" så vi hittade en liten affär med en trevlig indier som sålde chips och sangria på tetra.
- Det började åska, blixtra och spöregna precis när vi skulle gå från affären.
- Alltså, inget litet regn, utan världens åskoväder.
- Vi satte oss på trappan utanför affären för att vänta ut regnet.
- Affärsinnehavaren säger att vi gärna får vänta inne.
- När regnet inte ger sig och vi vill hem ändå (kändes lite stelt att bara stå i affären och titta på varandra) ger affärsinnehavaren oss varsin sönderriven påse att täcka axlarna med. Snälla människor <33
- Vi springer i regn, åska och blixtar (fruktade mitt liv - på riktigt. Är rädd för åskoväder).
- Inser att vi är helt fel. Försöker hitta hem och överleva på samma gång.
- Ser tillslut vårt hotell och ljuv musik klingar i mina öron.
- Genomblöta stapplar vi in på rummet och tackar gudarna att vi har en JACUZZI i vårt badrum.
Så, detta är alltså några timmar senare när vi har torkat upp, fixat oss och promenerat till området Raval. "Akta er för detta område nattetid" står det i all turistinformation vi har sett. GÅ HIT säger vi! I alla fall till denna underbara restaurang som vi hittade.
God mat (verkligen - fräscht och mycket veg), trevlig personal och Aperol Sprits för 4.90 Euro. Vem kan motstå?
Maten. Ravioli med getost och fikon i en soltorkadtomat- och mozzarellasås. Vi ville ha detta båda två.
Efter maten och en Aperol begav vi oss till en omtalad gin-bar i närheten. Och vilka drinkar/groggar (vet inte skillnaden i just detta fall känner jag) de serverade! Bilden gör dem verkligen inte rättvisa för de var GIGANTISKA. Här satt vi och sörplade en bra stund tills vi blev veliga igen. Nattklubb eller sova? Det blev sova.