saranhansson.blogg.se

Ja. Nu sitter jag här och har blivit med blogg. För en tekniskt mindre begåvad person som jag var det lättare att "göra" än vad jag tidigare har trott, men ändå himla svårt. Har nämligen tänkt i åratal att jag skulle vilja skriva mer. Vet egentligen inte vad jag vill skriva, utan bara ATT jag vill. Bloggläsning har länge varit en trevlig syssla, och efter att flera vänner har skaffat sig bloggar insåg jag att det kanske skulle vara något även för mig. Om jag skulle våga...

 

För nej, jag skapar inte bloggen för att jag har himla bra smak vad gäller mode och trender eller för att jag är en hejare i köket. Det är jag inte. Jag är ärligt talat ganska lat, vad gäller allt sådant. Jag är ingen träningsfantast med smarta råd om smoothies eller en superambitiös lärare som gärna skriver om mitt yrke även på fritiden. Jag har egentligen inget särskilt att komma med, mer än att jag är en tyckare och drömmare (vilket i sig inte känns som ämnen relevanta nog för att starta en blogg, framförallt inte för en självkritiker som jag). Som sagt är jag dessutom är jag inte ett dugg IT-kunnig (snarare tvärtom...), vilket har varit mitt starkaste motargument väldigt länge.

 

MEN faktum kvarstår att jag älskar att skriva. Om allt möjligt. Och ett helt värdelöst liv har jag ju inte. Kanske finns det någon där ute som känner sig som jag? Lite grå ibland, men utan behov av att vara färgsprakande jämt? Någon som gärna hittar genvägar i köket och som vill ha en frisyr som går snabbt att styla, fast som helst inte ska behöva stylas alls? Någon som också är en lycklig lärare, men som vill kunna läsa om att även lyckliga lärare får dricka öl ibland (och liksom ha en fritid som inte är så pretto)? Någon som gillar att träna och att få upp flåset då och då, utan att för den sakens skull vilja springa marathon eller tävla i cross fit?

 

För det är sådant den här bloggen kommer att handla om. Med andra ord vill jag bara skriva av mig om mitt vanliga, jäkla liv. Inga konstigheter. Ibland är det på topp, ibland inte riktigt så bra. För visst måste tyckare och drömmare med vanliga, enkla liv också kunna få blogga?